Jiddisch sågs av många som ett bondspråk för obildade, och det hände att barn skämdes för jiddischtalande föräldrar. Men sedan år 2000, då jiddisch fick status som minoritetsspråk, har mycket förändrats.
Det var som att komma ut ur garderoben, säger Paula Grossman.
Den vita tavlan i konferensrummet på Långholmen är fullklottrad. Det är Jiddischsällskapets kick-off helg och på tavlan har alla fått uttrycka vad jiddisch betyder för dem och vad de vill uppnå med verksamheten.
Där står ord som ”återknyta till egna rötter”, ”hyllning till den generation som gick förlorad i Förintelsen”, ”fortsätta språkkedjan”, ”humor och värme”, och ”visa att vi existerar som minoritet”…
Sarah Schulman skriver i Svenska Dagbladet om jiddisch i Sverige arton år efter erkännandet som nationellt minoritetsspråk.
Artikeln är första gången i Svenska Dagbladets historia som jiddischbokstäver används i tryck.
Läs hela artikeln på Svenska Dagbladet
Fjärde mars 2018
